HEM     KONFERENS     RESTAURANG / CAFÉ     PAKET     RUMMEN     SJÖBACKA     MILJÖER     KONTAKT / BOKNING           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sjöbacka förr...
Sjöbacka före mig har varit i samma familjs ägo sedan början av 20 talet. Fram till 1914 var det ett torp med jordbruk som hörde till Höjentorps Kungsgård. Torpet finns utmarkerat av Hembygdsföreningen.


Elin på altanen. 1960-talet.


Sjöbacka. 1920-talet.

Det byggdes ett sommarvist på platsen då marken friköpts. Några år senare köptes Sjöbacka av unga fru Nilzén. Herr Nilzén ägde flera hotell uppe i Dalarna. Fru Nilzén var bördig från grannsocknen
Skärv.


Elin med sin schäfer Caesar, omgiven av sina barn.
1920-talet.


Sjöbacka kom att bli Elin Nilzéns plats på jorden. Efter några somrar stannade hon kvar på Sjöbacka även vintertid. Till hjälp hade hon kullor från Dalarna som om somrarna bodde nere i bykhuset vid sjön.


Bykhuset idag

Elin hade äppelodling, grönsaksodling samt gris och höns. Elin fiskade i sjön och var mycket noga med var vattengränserna i Emten gick. Sommartid kom familj och vänner på besök. Huset levde. Elin beslöt sig för att bygga ut ena delen av huset. Det blev lite av en amerikansk lantlig villa av Sjöbacka.


Sjöbacka med sin ena utbyggnad 1960-talet


Ett ungt par på besök på Sjöbacka framför nysatta äppleträd. 1920-talet.

Så såg det sedan ut genom åren. Men på Elins tid var det krattade grusgångar ner till sjön. Det tror jag aldrig kommer att upplevas under min tid på Sjöbacka, tyvärr. Elin jobbade jämt i trädgården. Tur att hon hade hjälp av sina kullor och sedan barn, mågar och barnbarn.


Midsommarfirande på Sjöbacka! 1920-talet

Elins favoritplats var den soligaste delen i hörnet av altanen på framsidan av huset. Där kunde man se kvällssolen gå ner mittemellan de vackra träden uppe vid infartsvägen och grusgången. Där satt Elin och rökte cigar när hon tog igen sig. Tänk att jag hittade den platsen också!

 
...och nu!
Sedan februari 2013 är Margaretha och Klas Fredrikson lyckliga ägare av detta fantastiska ställe och hälsar dig varmt välkommen!





Nedan följer Sofia Kuylenstiernas bildberättelse om hur hon renoverade Sjöbacka.


Sofia på altanen, 2012


Sjöbacka. 2000-talet.



Allt har sin tid och Rom byggdes inte på en dag... Då jag fann Sjöbacka hösten 2005 förstod jag att jag funnit mitt projekt. Inte ville jag se husets förfall och renoveringsbehov. Nej, jag såg en egen värld utanför den stora. Det samhälle som idag tar så mycket energi från oss. Jag såg vackra höstfärger på en massa gamla träd. Sjön såg man inte från huset så när jag kom dit bildade det en ny värld. Och inte funderade jag då heller på hur oerhört mycket det var att göra för att få ordning på trädgård och park! Till slut blev det mitt. Skrämmande och underbart. Hur skulle jag ha råd att renovera Sjöbacka?


Husrenovering maj 2008


Anläggandet av parkeringsplats

Med kvinnlig list, envishet, fantastisk bankman, länsstyrelsens landsbygdsenhet, härliga lokala hantverkare, min älskade mamma som faktiskt trodde på mig och sist men inte minst min alldeles underbara livskamrat Tomas, så stod det där färdigt för att ta emot gäster, en solig men kall vinterdag i februari 2009.

-Oj, kommer Ni redan, minns jag att jag sa när mina första gäster kom in genom ytterdörren. Men det hade tagit tre år och två månader att få till det. En resa i sig...


Jacek från Polen och jag. Juni 2008.